Dagens soundtrack: http://www.youtube.com/watch?v=GgHnRbOdzCs&list=HL1391593607

Text till dagens soundtrack:

Running out of breath
Chasing down the big parade, rising up my hand, thought I'd beg the marching band to play, for me
all of these illusions, they really mean the world to me, me

Don't make me out to be this helpless child of misery, maybe love is what I need
but not your sympathy

In and out of space, I'm always somewhere in between,
I try to make commands but instead I make a mess of things, for me

I try paint by numbers, but nothing's black and white to me

Don't make me out to be this helpless child of misery, maybe love is what I need
but not your sympathy

Nothing and no one can make your lies the truth, and no one can stand inside your shoes but you

Don't make me out to be this helpless child misery, maybe love is what I need
but not your sympathy
but not your sympathy

Read more: MIKA - Your Sympathy Lyrics | MetroLyrics 

* Mina bästa köp:

 -min potatispress, eftersom jag älskar potatismos!

 -Cliniques 3-stegs serie för ansiktet

 - mina ballerinaskor från Ecco

 -min luddiga extra varma filt

- min läskudde

*Favoritcitat:

 -Det tar den tid det tar. Minst (myntat av en person som betyder oerhört mycket för mig)

* Vad jag stör mig på:

 -folk som yttrar sig om sånt de inte vet något om

*Vad jag brinner för:

 -behandlingen av djur

 - utsatta människor

 -att slå hål på myterna kring psykisk ohälsa

*Vad jag är riktigt bra på:

 -skriva

 -svenska språket

 -psykologi

 -lösa problem

...att härma Marilyn Monroes look.

...orrefors senaste tidningsreklam med två män som står och kramas och myser.

...Filmen "Hypnotisören". Skådespeleriet är enormt! Så verklighetstroget. Ni som inte sett den än, måste se den!

...Sårbarhet. Eller rättare sagt att våga visa sig sårbar. Jag har otroligt svårt att visa mig sårbar, men en person som nyligen kommit in i mitt liv har fått mig att våga det. Det är något egendomligt vackert med sårbarhet.

Ett litet bidrag till vår allas käraste Moder Natur: miljömärkta rengöringsprodukter.

Min färgglada vattenkanna

Och min sockersöta mjölkkanna. Hon heter Kossan Mu.

Nästan bara ekologiskt i min kyl.

För ett år sen skrev jag följande i bloggen:

"Jag lovar aldrig mig själv eller andra att jag ska skriva varje dag, men det är min önskan att så göra. Jag älskar att skriva och har så alltid gjort. Sedan jag startade den här bloggen har det varit tre dagar som jag inte har skrivit. Jag kan säga som så, att om jag inte skriver är det för att det är fysiskt eller mentalt omöjligt just då.

Nog om det. Jag har nu bestämt hur bloggen kommer se ut framöver. Jag kommer skriva varje dag, om jag, som sagt, inte är fysiskt eller mentalt absolut förhindrad.

Måndagar kommer handla mest om mig själv. Jag vill ju att ni ska lära känna mig och få ett hum om vem jag är.

Tisdagar kommer ägnas åt hälsa, både fysisk och psykisk sådan. Varje tisdag kommer jag således försöka att skriva om både fysisk och psykisk hälsa, vilket ofta går hand i hand.

Onsdagar kommer jag ägna åt humor, som är en stor del av vem jag är.

Torsdagar tillägnar jag det härliga ämnet litteratur, som, på många olika sätt och vis, ligger mig enormt varmt om hjärtat.

Fredagar är den dagen då jag kommer skriva inom ämnet hobby. Som ni redan vet, har jag haft en period av intensivt legobyggande, men nu har jag tröttnat på det. Jag är sådan: jag ger allt och lägger ner hela min själ en massa hjärta och mängder med tid på en enda grej. Jag blir nästan manisk i mitt hållapåande. Helt besatt. Sen tröttnar jag och går vidare till något annat.

Lördagar ägnas åt det ständikt aktuella ämnet lika för alla, där jag skriver om orättvisor i samhället med mera.

Och på söndagar kommer jag presentera min vecka i bilder. I dag blev det tyvärr inte så, eftersom jag inte tagit tillräckligt med bilder.

So long! Ständigt på språng :-)"

Jag minns den dagen, för det var inte långt efter det som jag blev mentalt förhindrad att skriva. Dock skrev jag ändå en del under den depparperioden. 

I dag, exakt ett år efter ovanstående inlägg, kan jag säga att jag skriver när jag känner att jag har något att ge. Att jag inte skriver varje dag behöver alltså inte innebära att jag är fysiskt eller mentalt förhindrad att göra det.